Durata: | 7’ |
Category: | Vocal music |
Text är skriven utifrån Erik Johan Stagnelius dikt Vän i förödelsens stund. Konserten på Nybrokajen samlade verk av fyra tonsättare med samma text för blandad kör och fyra instrument: violon¬cell, trombon, piano och slagverk. Min egen lösning blev att bara låta fyra ord finnas kvar från dikten: I din värld igen. Varför just dessa fyra ord? Alla fyra orden återfinns i dikten, men inte tillsammans i just den meningen – ändå hör det för mig ihop med Stagnelius dikt. Min korta mening verkar vara både en sammanfattning och en tolkning av dikten. Men om jag i ett annat sammanhang var tvungen att i en mening sammanfatta och tolka dikten, skulle jag knappast göra det med just dessa fyra ord. Det är först när dessa ord kopplas samman med musiken, som det för mig blir en mening och Stagnelius dikt kan överföras till ett annat format. Musiken är min tolkning av dikten och de fyra orden är en sorts byggstenar i musiken, inte en självständig text som musiken ackompanjerar. Stagnelius dikt är borta och framträder bara som i en annan form. Det ljudande har stor betydelse; tre av fyra ord innehåller i och att låta en kör sjunga på vokalen i, särskilt med sopraner och altar i ett högt läge, ger en speciell klang. O eller a är naturligtvis mer sångbara, men för stycket var detta en grundförutsättning och styrde också hur klangen i dessa i kopplades ihop med instrumenten. Även kombinationen med två ord som slutar på ett tonande n, din och igen, påverkade hur musiken kom att låta. De är varianter av varandra och fungerar som ett sorts klangligt tvillingpar som både har likhe¬ter och skillnader. På samma sätt är även det första och tredje ordet, i och värld, sammankopplade som i ett motsatspar, med klanger som blir ytterligheter av varandra. Det är alltså ingen slump att just dessa fyra ord på en sorts mikronivå har betydelse för musiken som jag ville komponera. Men hade det kunnat vara fyra helt andra ord med liknande egenskaper, hämtade från dikten, exempelvis inre, minne, ännu, vän, aning, intet, liv, till, eviga, bliven? Nej, eftersom det för mig fanns tre ord till som aldrig hördes i stycket: ”jag vill vara”. I musiken finns också invävt spår från två melodier som jag förknippar med min mormor: Ute blåser sommarvind och I kungens stora slott. Nu är bilden klarare. Jag har kom¬ponerat musiken till minne av min mormor och tillsammans blir meningen: ”jag vill vara i din värld igen”.
Konsert på Nybrokajen 11 i Stockholm den 19 november 1998. Kammarkören Cantare, Åsa Åkerberg, violoncell, Jonas Bylund, trombon, Love Derwinger, piano, Niklas Brommare, marimba med dirigenten Incca Rasmusson Belin. Kim Hedås: I (1998) för blandad kör, piano, violoncell, trombon och marimba, 7’
I (1998) för blandad kör, piano, violoncell, trombon och marimba, 7’